.
Kol Egilsson sade: "Låt mig komma fram till Kolskägg. Jag har länge sagt att vi två är nog jämngoda i vapenbruk."
"Den saken kan vi pröva nu", sade Kolskägg.
I detsamma stack Kol efter honom med sitt spjut. Kolskägg höll just på att fälla en av männen och hade fullt upp att göra. Han hann inte få skölden framför sig, utan spjutet träffade honom i låret, på utsidan, och gick rätt igenom. Han vände sig snabbt om, rusade mot Kol och gav honom med sitt kortsvärd ett hugg över låret, så att benet gick av.
"Tog det eller inte", sade han.
"Det fick jag för att jag inte höll skölden framför mig", sade Kol och stod en stund på ett ben och såg på benstumpen.
"Du behöver inte titta efter", sade Kolskägg, "det är alldeles som det ser ut, – av är benet."
I detsamma föll Kol död till marken.
.
Det är ett stycke ur Njals saga.
.
Striden fortsätter och Gunnars (och Kolskäggs) kämpar går med kraftigt våld lös på Torgeirs män: en man slungas spetsad på en yxa ut i vattnet; en man blir av med armen; en man får en spjutyxa genom kroppen; en man blir huggen itu och ytterligare en man blir av med huvudet (för just innan ovanstående har Gunnar stått "på häll där han stod" och svingat sitt svärd och träffat Torkel "över halsen så att huvudet for av").
.
Komna så långt i den blodiga striden ropar Starkad:
"Låt oss fly! Det är inte människor vi har att göra med."
De flyr och hemma säger Hildegunn till männen:
"Mycket hade det varit värt, att ni inte hade fått Gunnar till fiende."
Starkad svarar: "Det hade det."
.
Det är kärvt. Det är hemskt. Det är fascinerande. Jag blir ledsen när jag läser Njals saga, men trots att jag rörs och harmas följer jag de bittra striderna till slutet.
.
Här följer några adjektiv om "sagans stil" dikterade av Frans G. Bengtsson:
.
klar koncis maskulin välbalanserad konturfast.
.
Min egen stil är inte (ens i denna text om sagor) i närheten av sagans stil. Men står möjligen i ett motsatsförhållande till densamma:
.
luddig malande feminin svajjig och lös i konturerna.
.
Det är roligt att inte alltid försöka vara epigrammatisk, men vad (fan) har "maskulin" (och det därmed implicerade "feminin") med stilen att göra. Bengtssons benämning "maskulin" är troligtvis en karaktärisering av ämnet (med sitt fokus på handlingar som rent statistiskt, för att inte säga av hävd och tradition, är typiska för män: mord, blodshämnd, våld och krig) som han här förhastat sammanblandar med stilens kännetecken.