Hittade några skissböcker till ett arkitekturprojekt. Arctic living.
Med många underliga sidospår och associativa utflykter.
Fröken Smillas känsla och inuiternas ord för snö.
Kramsnö. Blötsnö. Sörja. Skare. Hagel. Is. Pudersnö. Frost. Tjäle. Isbark. Köldrost. Tundra. Permafrost. Rimfrost. Isrosor. Isberg. Glaciär. Vak. Flak. Kalv. Råk. Snöblandat regn?
Snölyktor. Änglar i snön på isen. Ljudet av en råk som råmar och isar som knarrar då de rör sig. Steg i snö. Skridskoskäret. Kramandet av en snöboll. Smärtan då tungan fryser fast i en rimfrostad lyktstolpe. Känslan av att förälskad se ut ur ett skepp, med ögonen just över vattenytan som är helt fylld av klirrande gnistrande isbitar, in mot Berzelii park och city.
Fragment av och anteckningar som "ät inte gul snö".
Boende i Sibirien spottar för att höra hur saliven knastrar och fryser till is innan den landar på tundrans tjäle. Klirr. Och ljudet av denna ritual säger dem hur kallt det är.
.
.
Raskens. Jack Frost. Thomas Wassberg. Kung Bore. Ingenjör Andrée. Apan Jaja.
Någon kastar en sten ut över ett svart, iskallt, men ännu inte fruset vatten, varvid denna störning, stenens flykt över ytan, gör att det svarta i ett frasande knaster fryser till vit is och stenen landar på ett av sin egen flykt inducerat aggregationstillstånd.
.
Jukkasjärvi. Nifelheim. Hoth. Thule.
Som militär var jag, vid Ånn, väster om Östersund, vid norska gränsen, med om att gräva mig in i en stor snövall på fjället att sova i. Jag vaknade med de under natten sjunkna snömassorna alldeles ovanför näsan.
.
Karolinerna passerade Ånn på väg hem efter Fredrikshald. De som inte redan frusit ihjäl. Karolinerna, i kläder av tyg, liksom Napoleons militärer, vintermarscherade också i Ryssland. Där människor och hästar frös ihjäl mitt i steget och blev stående. Där fåglar föll som isklumpar ur himlen.
Pingviner, isbjörnar, sälar, Pingu, Stålmannen och jultomten måste ju vara grannar...
...med "the thing".
Och hela tiden skisser på byggnader i projektets olika faser.
.
Formerna andas, expanderar, krymper och vrider sig...
.
Jag känner igen modellerandet och ser hur det till sist stagnerar i en blandning av konsthall och villa som blev långt ifrån arktisk.
.
.
Men. På några sidor är ett annat spår, något jag inte minns, som nu väcker mina tankar, och intresserar mig igen. Det är flera sidor med små skisser på detta tema. Här har jag visat några. Jag minns inte idag vad det var jag försökte fånga.
Men någonting kristalliseras.
Någonting tar form.
Någonting.
Ur ingenting.