.
Sedan jag skrev om Stormen senast har jag sett ett par filmer som utgår fritt från William Shakespeare: Peter Greenaways Prospero’s books och Per Åhlins Resan till Melonia. Dom är fina. Derek Jarmans The Tempest är ett annat filmtips.
.
Stormen är i mycket en pjäs om avhållsamhet: personerna i pjäsen vinner lyckan genom att i tur och ordning avhålla sig från mord, sex, alkohol, frihet, makt och trolleri.
.
I Macbeth lyser däremot avhållsamheten med sin frånvaro. Macbeth är den mest spännande av de Shakespearepjäser jag läst. Den har ett nästan hetsigt tempo och kastar sig fram och tillbaka mellan miljöer och personer och är mycket dramatisk. Jag tänkte: Macbeth på teatern kan omöjligt bli så rafflande som han skrivit den: med sina snabba och många scenbyten skall den naturligtvis vara en film!
.
Därför har jag försökt se ett par filmatiseringar av Macbeth: en från 1948 och en från 2005. På dvd-konvolutet till den nyare filmen är tryckta några promotioncitat. Tänk dig dessa målade med bred pensel på väggen utanför the Globe för 400 år sedan:
.
RÅSNYGGT ULTRAVÅLD
.
EXTREMT VÅLDSAM GANGSTERACTION
.
CHOCKERANDE PÅ HÖG NIVÅ
.
Jag orkade se en kvart kanske. Sen slängde jag filmen i soporna. Inte för att jag orkade se längre in i Orson Welles fåniga Macbeth i vilken han själv som huvudroll är utspökad till mongolriddare och över allt (som jag orkade med att se) vilar ett generande skimmer av vad som bara kan beskrivas som "Monty Python".
.
Just dessa filmer bevisade alltså inte min tes.
.
(Har dock ett vagt minne av att John Turturro gör en maffiamacbeth, som var helt okej.)
.
Av en Macbeth på Stockholms stadsteater är det allt överskuggande minnet att i pausen – då det tänts i salongen och publiken sorlande börjat ta sig ut i foajén – kommer Macbeth in på scenen igen och med lyfta armar äskar han tystnad och lystring och deklamerar myndigt att brandmännen som eventuellt befinner sig i foajén inte skall fruktas då dessa är där utryckta på ett falskt brandlarm. Publiken gapar åt denna amatörmässiga egoism varmed skådespelaren raserar "den fjärde väggen" och visar sig vara... inte Macbeth, utan bara den gamle goe götlaborgaren Sven Wollter.
.
I King Lear säger narren till kungen:
.
thou wouldst make a good fool.
.
Men tillbaka till Stormen och ett avslutande
(och kanske förlåtande) citat där Prospero säger:
.
We are such stuff as dreams are made on;
and our little life is rounded with a sleep.