en sång om vrede

.
Strax följer en kort redogörelse över vad greken Akilles tar sig för då han en dag inte lyckas döda trojanen Hektor (eftersom guden Apollon för stunden så retfullt förhindrar det).

Hektor har i Iliadens sextonde sång dödat Akilles bäste vän Patroklos. Hektor skall själv dö i den tjugoandra sången och blir då, Apollon till trots, både dödad och därefter (under tolv dagars tid) grundligen skändad av Akilles. Liket återbördas först i sista sången, den tjugofjärde, vari Hektor slutligen bränns, begravs och begråts. Snipp snapp snut och med det är Iliaden slut.

På annat håll får man veta att även Akilles dör i striderna vid Troja. (Det är den klåfingrige Apollon som styr pilen in i hans häl.) Därefter tillfaller Akilles rustning ingen mindre än Odysseus och det är något som retar upp Ajax så till den milda grad att det gör honom galen och vild och mordisk av avundssjuka.

(Jag kommer här att tänka på barn och deras understundom expressiva uttryck för den känsliga upplevelsen av att vara förfördelade i det att de nekas det momentana uppfyllandet av varjehanda önskningar.)

Tillbaka till Patroklos och hans död:

Patroklos var, då Hektor "stötte lansen i hans buk så att spetsen gick ut genom ryggen", utan hjälm, utan harnesk, utan sköld och utan lans och redan svårt sårad och omtöcknad och försökte blödande dra sig undan striden. Denna svaghet och skyddslöshet hos Patroklos var följden av ett (gudomligt) ingripande av Apollon som samtidigt med avväpnandet passade på att (bakifrån och osynlig för alla) ge Patroklos en fet smäll i ryggen: "hårt så att ögonen i sina hålor skelade".

Är det verkligen Apollon, musikens och skaldekonstens gud? Är det verkligen Apollon, försoningens gud? Jag ställer mig frågande till vad (fan) han i så fall håller på med här i Iliaden. Men efter att ha konsulterat en faktabok i ämnet visar det sig att Apollon hade flera strängar på sin lyra och (i det här sammanhanget föga förvånande) även var dödens gud.

Tillbaka till slagfältet:

Patroklos blir i sin vindögda yrsel genast attackerad bakifrån av en fegis vid namn Euforbos. Detta ynkliga kräk ränner sin vassa lans mellan skulderbladen på Patroklos och springer omedelbart därifrån kissnödig av rädsla för att själv bli attackerad av den vapenlöse greken. Över till Finland för en kommentar:

Voj, saatani vitto perkele så fegt! Puukko-niiiven vill smaka blod!

Tillbaka till Troja:

Sålunda var Akilles arg. Han var så oöverträffat förbannad och rasande att han var vred som ingen annan tidigare varit vredgad. Iliaden inleds ju också med att deklarera denna exceptionella upprördhet som bokens själva ämne:

Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos Peliden Akilles...
.
Som jag trodde, men i Ingvar Björkesons översättning är "vreden" till och med bokens första ord:
.
Vreden, gudinna, besjung som brann hos Peliden Achillevs...

Här kommer nu, ur Iliadens tjugonde sång, en skopa av Akilles stora vrede i min summariska återgivning, för jag skiter i hexameter. Detta är vad som berättas: Akilles ropar (från sin vagn) genom stridens larm till Hektor att han vid nästa möte skall slå ihjäl honom, men nu skall andra trojaner dö: "de får duga så länge". Därefter blir han Rambo:

1. En man vid namn Dryops får en stöt i nacken och dör.
2. Direkt efter honom får en man vid namn Demouchos av Akilles en lans genom knäet och blir sen med ett svärdshugg dödad.
3 och 4. De två bröderna Dardanos och Laógonos dör tillsammans: den ene för Akilles svärd och den andre för hans lans.
5. Nu kommer trojanen Tros på idén att ge sig: han hoppas bli skonad och tagen tillfånga och springer därför hukande och ödmjukt fram till Akilles och ber krypande om nåd och skall just till att famna hans ben när den vredgade utan pardon ränner sitt svärd i Tros så att levern rinner ut genom såret och trojanen dör.
6. Akilles ränner sitt spjut in i örat på en man vid namn Moulios och stöter spjutet genom dennes huvud så att det kommer ut genom det andra örat.
7. Echeklos får "det vackert sirade svärdet" hugget mitt över hjässan: "klingan blev varm av blod".
8. En man vid namn Deukalion står nu på tur och först får han lansen genom armbågen: "Häpen blev troern stående kvar, med armen förlamad – framför sig såg han sin död. Ett svärdshugg genom hans nacke skickade huvud och hjälm långt bort, och ur ryggradens kotor framvällde märg".
9. Nu får en man som heter Rhigmos av Akilles ett spjut i buken och faller ur sin vagn.
10. Rhigmos kusk Areïthoos skall just vända om och hjälpa sin herre men får då i ryggen Akilles slipade lansudd.

Ovanstående bodycount avslutas med en beskrivning av hur blodet sprutar upp på Akilles stridsvagn när hästarnas hovar stöter i liken och sången avslutas med: "Ursinnig stormade hjälten fram på jakt efter ära och det dröp blod och smuts från hans obetvingliga händer."

Ursäkta mig, men: Vilken hjälte? Vilken ära?

Smurfa, o smurf, om smurfen som smurfade hos smurfen Akilles...