dramatiska

Ser Romeo och Julia på Dramaten och redan i prologen undrar jag:

vem pratar hon med och varför en så forcerad diktion?

Det är ett sätt att tala som antagligen inte finns utanför Dramaten:

hon läser sina repliker på språket dramatiska.

Jag ser mig om i salongen och det är lätt att tänka att denna lokal och dess verksamhet konserverar en dåtida kulturyttring. Som på Skansen där man går in i en liten stuga och någon i gammkläderna utstyrd sommarjobbare låtsas att nu är det 1840 och såhär kärnade vi smöret, kardade vi ullen, spelade vi teatern.

Ja, kanske är jag på ett museum för teater...

Guldet i taket, Julius Kronbergs målningar (till vilka skisser och studier finns att beskåda på just Skansen: i "Kronbergs ateljé") och omkring mig alla dessa tanter.

Publiken består nästan enbart av kvinnor, vilket är ironiskt, då "publik" som ord kommer ur latinets publicus som i sin tur kommer ur pubes: "manbar, vuxen". Publicus betyder alltså något i stil med:

vad som hör till de vuxna männen.

Långt bättre är det med franskans/engelskans audience (ur latinets audire: "höra") som i ordets andra betydelse passar som hand i handske då du ser Romeo och Julia:

"företräde hos/inför en furste (eller annan högt uppsatt person)"

För pjäsen utspelar sig på sätt och vis hos fursten av Verona och han avslutar stycket med konstaterandet att:

never was a story of more woe than this of Juliet and her Romeo.