..
Att teckna apor är inte lätt.
.
Tvärtom, min käre Watson:.
Att teckna apor är bland det svåraste som finns.
.Dels är apor som människor...
.
Nej, vad fan, inte som människor, apor är apor
.Apor är som karikatyrer av människor.
.Och att karikera är en svår konst: du måste se det personliga i någons apparation för att kunna karikera denna. Du måste alltså när du tecknar apor se också den karikerade människan i apan.
.
Ett porträtt blir en ofrivillig karikatyr då du inte sett.
.
Gör du en karikatyr av en karikatyr har du tappat tråden.
.
Jag krånglar till det.
.
Låt mig säga så här:
.
Det är svårt att teckna apor.
.
Så infantilt och banalt, hur jag än uttrycker mig känns det otillräckligt, mina ord saknar den stuns och akribi jag trodde mig förmögen att erbjuda, ååå, nu ångrar jag mig, generar mig för rubrikens självsäkra implikation av att "nu skall jag minsann berätta ett och annat braskande och vederhäftigt om att teckna apor och med mina briljanta iakttagelser vederlägga vad skum villfarelse och rudimentär föreställning du haft om den allmänintressanta konsten att teckna apor"..Tro mig. Tro mig för fan!
.
Det är svårt att teckna apor.
.
Det andra jag tänkte på som gör att det är svårt att teckna apor är de välkända – arketypiska – tecknade aporna.
.
Dessa globala varumärken till tecknade apor dyker upp som fixeringsbilder på näthinnan, som exempelvis Nicke Nyfiken och den där symbolapan på väskor och t-shirts (du vet).
.Men så långt vill inte jag gå i abstraktion av min egen apa...
.
...min inre apa....
Och du måste förhålla dig till Disneyfabrikens fabeldjur.
....jag drömmer om en plastisk apa med möjligheter att uttrycka mycket i sin mimik..
Ingrid Vang Nymans apa är fin. Men den är mer av en krumelur än en människa. Apor är ganska fula. Schimpanser skall det vara. Jag vill ha en apa som man identifierar sig med: ingen kan väl identifiera sig med herr Nilsson?
.Om så är fallet: psycho!
.
Jag har nu tecknat schimpanser en tid. Det är som sagt svårt. Men jag behöver en apa till en serie texter vilka jag skrivit om att vara... eh... apa.
.Allegoriskt, naturligtvis!
.
Tack, Aisopos.
.
En rolig sak med mina seriefigurer är att vissa känns helt naturliga.
.Vad dillar jag om?
.
Att teckna alltså. Det är ju inte som att jag tänker att dom sitter här bredvid mig.
.
Nu känner jag: tvivel inför denna text.