Konsten och Konstnärerna (ett föredrag)

.
Internet.
Pixlade bilder.
Lätta att stjäla, kopiera, flytta hit och dit.
Hörde att en av mina teckningar finns i en avhandling vid något universitet. Okej. En stöldworthy teckning är en bra teckning? Den har också varit publicerad i Känguru, DN och cortègeprogrammet. Men då med min tillåtelse.

På Pernbys målarskola var det inbrott en gång. Vid inbrottet stals flera målningar, men bara målningar utförda av en och samma elev. Vilket naturligtvis sved en smula i de andras egon. (I mitt i alla fall. Tjuvjävel.)

Ceci n’est pas un blog

Jag ser på denna hemsida som mitt galleri och min förläggare. Men den är också en portfolio. Vet inte varför jag förklarar mig så här. (Är jag dum i huvudet?) (Förläget skratt. Jag ställer mig själv svarslös.) (...heee...)

Kanske att detta skrivande i omisskännligt bloggformat, i ett forum som heter blogspot kan fungera som en form av interimistisk förläggare. Kanske att någon, någon gång, vill ha något som ännu inte är tecknat.
Ännu inte målat.
Ännu inte skrivet.

Under tiden förgyller dessa intermittenta internetska publikationer min vardag. Att plocka i rabatterna (eufemism för skokartonger) och reflektera lite grand... som en munk. (Vart kom det ifrån?) (Var fick jag luft ifrån?) Kommer ni förresten ihåg Salvatore i Rosens namn? Filmen. Vad heter han? De förlorade barnens stad, Alien 4... han är bra, tänker på Tom Waits när jag ser honom... eh... det kommer. Det dyker nog upp. För det är ju inte skådespelarens namn så mycket som rollfiguren jag menar: att han talade så många olika språk samtidigt, som jag i ett ögonblick av
a) klarhet
b) dagdrömmeri
c) vansinne
kände igen mig i. Tänker att mitt ibland lätt överdrivna användande av (tja, rent av koketterande med) flerstaviga ord (på engelska: polysyllables) och franska glosor, är lite som han och kanske kan uppfattas som då man läser en bok där exempelvis tyska citat inte är översatta (eller värre: latinska eller grekiska) och att man då blir utanför kommen.

Han är ju Hellboy också. Och i den där Dracularullen när man tror att det är han, men då ÄR det plötsligt Tom Waits. Hm... han heter, han heter...

I portfolion är det just ingen verksamhet alls nu. Plockar ut eller lägger till en och annan bild där och i galleriet. Galleriet som snart är statiskt. Färdigt. Och det är väl bra. Att ha grävt ned till botten av kartongerna.

Känner att det här (mitt liv, min dag, mina tankar, denna text) är ett enda virrvarr. Osammanhängande i linje och stringens och moralisk hållning till och med. Fort! Ett bibelcitat! (Det kan ju inte göra saken värre, menar jag.)

Fåfängligheters fåfänglighet!
Fåfängligheters fåfänglighet!
Allt är fåfänglighet!

Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?

I en arkitekturtävling om studentbostäder, lämnade jag in ett förslag att dela in de mer än fem meter höga salarna i kungliga slottet i två plan. Att utan att skada 1700-talet bygga in kuber av studentbostäder inuti salarna. Det var en idé lånad (i anda och koncept) av Alfred Jarry, som (förutom att chockera etablissemanget: merdre!, skjuta skarpt inomhus och cykla fort) en gång delade sin lägenhet i Paris i två plan för att bo större, dock var det inte takhöjd nog att gå upprätt i någon del av den nya tvåplanslägenheten.

"Jarry hade hållit ett föredrag om 'Konsten och Konstnärerna' och på sitt vanliga vis talat om de mest disparata och egenartade ämnen. Efteråt frågade han en vän vad denne tyckt om föredraget. Vännen förklarade att han funnit det mycket intressant, men att han ingenting begripit. 'Det är just vad jag eftersträvat', svarade Jarry, 'ty att berätta begripliga saker bara betungar förståndet och förvanskar minnet, medan det absurda tränar förståndet och får minnet att arbeta.'"
(ur Sture Pyks förord till Alfred Jarry i urval, 1964)

Ron Perlman heter han! Just det! Ron Perlman.

Jaha.
Det var det hela.
Här är ett bibelord på vägen:

Så prisade jag då glädjen och fann,
att intet är bättre för människan under solen,
än att hon äter och dricker och är glad